Honorius

Honorius (Flavius Augustus Honorius) var en en kejsare i det västromerska riket. Han föddes år 384.

Eftersom Honorius endast var 11 år gammal så blev det generalen Stilicho som tillhörde den vandaliska folkstammen som styrde riket under den tid som Honorius var omyndig. Enligt många historiberättare var Honorius en lat person som mest levde som en så kallad “dagdrivare” och inte brydde sig särskilt mycket om skolan.

Efter att först ha blivit sammanförd tillsammans med Stilichos första dotter utan något lyckat resultat blev Honorius istället sammanförd med dennes andra dotter Maria som han kom att gifta sig med. Trots detta lyckades några av Honorius undersåtar få honom att mörda sin forne förmyndare år 408.

Från år 402 och framåt så anfölls det västromerksa riket i perioder av en folkgrupp som kallades för barbarer och efter att Honorius låtit mörda sin tidigare förmyndare anföll barbarerna romarna igen. Medan barbariske motståndsregenten Alarik I lyckades att ockupera Rom påstår man att den västromerske kejsaren Honorius ska ha fått tiden genom att ge sina höns som han födde upp mat.

Första gången som den västromerske regenten fick veta att Rom blivit ockuperat och plundrat trodde Honorius att det var en av hans egna hönor, som han gett namnet Rom och blev därför mycket arg, men när han fick veta att det verkligen var staden Rom som anfallits blev han lugn igen. Detta lugn delade dock inte alla i det västromerska riket då t.ex. Biskopen och filosofen Augustinus skrev “Om Gudsstaten (De civitate Dei.

En annan person som också, påverkades starkt av händelsen var en munk vid namn Beda Venerabilis som skrev en som han kallade Quando cadet Roma, cadet et mundus (När Rom faller, faller också världen. År 421 blev Honorius tvungen, att låta sin general Constantinus bli medregent som Constantinus III eftersom Honorius lovat att Constantinus skulle få gifta sig med Honorius halvsyster som hette Galla Placidia.

Honorius dog år 423. Han blev bara 39 år gammal.

Journalist: Calle Doolke