Ivan III

Ivan III Vasiljevitj (Ivan den store) var en rysk härskare som föddes den 22 januari år 1440. Ivan III var son till den forne ryske regenten i Moskva Vasilj II, pappa till härskaren Vasilj III och farfar till den blivande regenten Ivan den förskräcklige.

Ivan III gjorde motstånd mot tatarerna som hade ett eget rike i nuvarande Ryssland år 1480 då han vägrade att godkänna deras härskare Khan Ahmed. År 1472 gifte sig Ivan, 32 år gammal med den siste kejsaren av det Bysantiska Rikets brorsdotter som hette Zoe Paleologos. Pga detta ansåg sig Ivan vara den som skulle få bli ny härskare i det bysantiska riket och ny beskyddare av den ortodoxa kristna kyrkan.


Under Ivan den stores tid vid makten i Ryssland lyckades ryssarna bl.a. Erövra området Novgorod, besegra Gyllene Hordens välde samt flytta den ortodoxa kyrkan till Moskva. Som person var Ivan III maktgalen och slug (listig) och använde sig av hårda metoder för att få som han ville.

Ivan den store försökte också att göra sitt ryska rike större i väst och få kontrollen över Östersjön. Detta ledde till att Ivan tvingades strida mot bl.a. Litauen och Sverige.

Ivan den store ville också göra om Moskva till en ny stad i stil med Rom och försökte därför med hjälp av italienska byggmästare att förändra Kreml i Moskva. Detta lyckades han med då en italienare vid namn Aristole di Fioravante byggde Uspenskijkatedralen där de ryska tsarerna (härskarna) senare i framtiden kom att krönas.

Under Ivan den stores tid vid makten så fick också Moskva sitt första hus som var byggt i sten.

Ivan III dog den 27 oktober år 1505.

Han blev 65 år gammal.

Journalist: Calle Doolke

Faraohund

Faraohunden är en jakthundsras som har sina anor ända sedan den egyptiska faraon Tutankhamons dagar. Faraohunden känns igen bl.a. på sina stora långa öron, sin rödbruna eller mörka päls och sin långa hals. Hundrasen används i modern tid framför allt vid jakt på t.ex. hare.

Vid skärmen: Calle Doolke

Frankie Darro

Frankie Darro eller Frank Johnson som han från början hette var en amerikansk röst och barnskådespelare. Han föddes den 22 december 1917 i den amerikanska staden Chicago.

Frankies föräldrar tillhörde flygcirkusen The Flying Johnsons och detta arbete hade Frankies pappa tänkt att hans son skulle lära sig också men eftersom Frankie hade höjdskräck blev detta ett hinder. År 1922 när Frankies föräldrar uppträdde med The Flying Johnsons i Kalifornien skiljdes Darros föräldrar och cirkusen slutade också att uppträda.

P.g.a. blev Frankie Darro barnskådedespelare och när han blev äldre spelade han ofta jockey (kapplöpningsryttare). Darro har också medverkat i Disneyfilmen Pinocchio från 1940 där han spelar Värstingen Lampis.

Frankie Darro dog efter att ha fått en hjärtattack den 25 december 1976. Han blev 59 år gammal.

I skrivande stund: Calle Doolke

Carl Carlsson Gyllenhielm

Carl Carlsson Gyllenhielm, var bl.a. en svensk krigare, riksamiral och fältmarskalk som levde på 15 och 1600-talet. Han föddes den 4 mars 1574 och fick senare undervisning på Julita kungsgård i Södermanland då hans pappa hertig Karl (senare den svenske kungen Karl den nionde) som för övrigt Carl Carlsson, Gyllenhielm var son till och dennes älskarinna prästdottern Karin Nilsdotter startade en skola för Carl Carlsson och en mindre grupp lärjungar (elever) från adeln.

När Gyllenhielm blivit äldre blev han bl.a. utsedd till landshövding i landskapet Ingermanland som ligger i våra dagars Ryssland och även i Kexholms län som även detta låg i nutidens Ryssland fast vid landområdet Ryska Karelen. Senare i livet studerade Carl Carlsson Gyllenhielm också vid hovet i Frankrike innan han reste hem till Sverige igen för att hjälpa sin pappa Karl IX att styra det Svenska Riket.

När svenska styrkor stred mot Polen så blev Carl 1601 vid 27 års ålder satt i fängelse i Polen samtidigt som t.ex. den svenske fältherren Jakob De la Gardie och i polsk fångenskap förblev både Carl och Jakob i 12 år. Men efter ett försök att fly så fick Carl Carlsson Gyllenhielm som straff i 6,5 års tid bära fotbojor och de finns bevarade ända fram i modern tid i hans grav i Strängnäs domkyrka.

Under tiden som polsk fånge fick Gyllenhielm tiden att gå genom att bl.a. översätta psalmer. Efter befrielsen från fängelsetiden år 1613 blev Carl Carlsson som, var halvbror till den svenske kungen Gustav II Adolf först utsedd av denne till friherre och fältmarskalk 1616 och slutligen till landshövding 1617.

Carl förblev landshövding i 3 år fram tills 1633 då han bl.a. kom att bli en del av den minderåriga drottning Kristinas förmyndarregering som under en period styrde det Svenska Riket mellan åren 1633-44 eftersom Kristina ej var myndig att fatta egna beslut än.

Viktigt att nämna är också att Carl Carlsson var den förste som byggde ett glasbruk i småländska Midingsbåte år 1622.

Carl Carlsson Gyllenhielm gifte sig 1615 med riksskattemästaren Seved Svensson Ribbings dotter Kristina Ribbing.

Carl Carlsson Gyllenhielm dog den 17 mars 1650. Han blev 76 år gammal.

I skrivande stund: Calle Doolke

Danny Elfman

Danny Elfman eller Daniel Robert Elfman som han egentligen heter är en musiker och kompositör som kommer från USA. Han är född den 29 maj 1953 i den kaliforniska staden Los Angeles.

Danny Elfman är nog mest känd, för att ha gjort filmmusiken till Tim Burton och Walt Disneys långfilm The Nightmare Before Christmas från 1993 där han också själv medverkade som figuren Jack Skellingtons sångröst. Andra filmer som Danny Elfman arbetat på är bl.a. Corpse Bride av Tim Burton och Black Beauty.

En annan serie som Danny arbetat med är den tecknade serien The Simpsons som han har skrivit musikledmotivet till. Danny Elfman är gift med skådespelerskan Bridget Fonda.

Idag är Danny Elfman 57 år gammal.

I skrivande stund: Calle Doolke

Nerva

Nerva var en romersk kejsare som föddes den 8 november år 30 i Narnia (en kommun i provinsen Terni i nuvarande Italien.) Marcus Cocceius Nerva var son till en rik advokat från Rom.

Nervas släkt hade också enligt familjetraditionen haft höga ämbeten (poster) och Nerva var på långt håll släkt med en av de forna romerska kejsarna Tiberius. Nerva följde familjetradiotionen och lyckades så småningom bli en hög ämbets (tjänsteman) i det romerska riket och trots att det, hände mycket i det romarriket visade Nerva upp en förmåga att alltid lyckas få höga poster (tjänster).

Nerva hjälpte bl.a. En av de tidigare romerska kejsarna Nero att få stopp på senatsmannen Pisos sammansvärjning mot Nero år 65. År 71 var Nerva medkonsul (hög ämbetsman) tillsammans med Vespasianus och år 90 samarbetade Nerva med Domitianus.

Efter att Domitianus som senare blivit kejsare blivit dödad så tog senaten (äldsterådet) ett snabbt beslut och utsåg Nerva till ny romersk kejsare. Detta blev han den 18 september år 96 när han var 66 år gammal.

Nerva blev snabbt omtyckt som romersk kejsare av den vanliga romerska befolkningen eftersom han bl.a. Gav romare som inte tjänade så mycket mark som de kunde bruka och eftersom han till skillnad mot forne kejsaren Domitianus aldrig dödade medlemmar ur senaten (äldsterådet). Under sin tid som regent så började kejsar Nerva också med olika former av byggprojekt och lät t.ex. Sina undersåtar upprusta (förbättra) vägarna och akvedukterna (vattenledningarna) i det romerska riket.

Även om Nerva var omtyckt av civilbefolkningen i sitt rike och senaten som tidigt, gav honom den fina titeln “Pater Patriae (“Fäderneslandets fader” var han inte lika uppskattad av sina soldater. År 97 gjorde Praetoriangardet (den kejserliga livvakten i Romarriket) uppror (myteri) och låste in kejsaren i hans palats (slott) och bad att Nerva skulle ge dem tjänarna Petronius och Parthenius som mördat Nervas företrädare kejsaren Domitianus.

Trots att Nerva inte gick med på detta lyckades militärerna ändå få tag i de ansvariga tjänarna och döda dem. Denna händelse kom att bli till Nervas politiska nackdel eftersom det visade att kejsaren inte lyckats vara lika auktoritär (viljestark) som förut.

För att komma ur denna besvärliga situation, adopterade Nerva en son vid namn Marcus Ulpius Trajanus som skulle komma att bli Nervas efterträdare som ny romersk kejsare. Nerva dog den 28 januari år 98 efter att ha fått ett slaganfall påverkat av ett vredesutbrott som ledde till att kejsaren började svettas rejält, få hög feber och slutligen dö.

Nerva blev 68 år gammal och blev efter sin död förklarad som en gud av den romerska senaten. Han är begravd tillsammans med en annan grupp kejsare som kallas de Julisk-Claudiska kejsarna i kejsaren Augustus Mausoleum (gravminnesbyggnad).

Journalist: Calle Doolke

Honorius

Honorius (Flavius Augustus Honorius) var en en kejsare i det västromerska riket. Han föddes år 384.

Eftersom Honorius endast var 11 år gammal så blev det generalen Stilicho som tillhörde den vandaliska folkstammen som styrde riket under den tid som Honorius var omyndig. Enligt många historiberättare var Honorius en lat person som mest levde som en så kallad “dagdrivare” och inte brydde sig särskilt mycket om skolan.

Efter att först ha blivit sammanförd tillsammans med Stilichos första dotter utan något lyckat resultat blev Honorius istället sammanförd med dennes andra dotter Maria som han kom att gifta sig med. Trots detta lyckades några av Honorius undersåtar få honom att mörda sin forne förmyndare år 408.

Från år 402 och framåt så anfölls det västromerksa riket i perioder av en folkgrupp som kallades för barbarer och efter att Honorius låtit mörda sin tidigare förmyndare anföll barbarerna romarna igen. Medan barbariske motståndsregenten Alarik I lyckades att ockupera Rom påstår man att den västromerske kejsaren Honorius ska ha fått tiden genom att ge sina höns som han födde upp mat.

Första gången som den västromerske regenten fick veta att Rom blivit ockuperat och plundrat trodde Honorius att det var en av hans egna hönor, som han gett namnet Rom och blev därför mycket arg, men när han fick veta att det verkligen var staden Rom som anfallits blev han lugn igen. Detta lugn delade dock inte alla i det västromerska riket då t.ex. Biskopen och filosofen Augustinus skrev “Om Gudsstaten (De civitate Dei.

En annan person som också, påverkades starkt av händelsen var en munk vid namn Beda Venerabilis som skrev en som han kallade Quando cadet Roma, cadet et mundus (När Rom faller, faller också världen. År 421 blev Honorius tvungen, att låta sin general Constantinus bli medregent som Constantinus III eftersom Honorius lovat att Constantinus skulle få gifta sig med Honorius halvsyster som hette Galla Placidia.

Honorius dog år 423. Han blev bara 39 år gammal.

Journalist: Calle Doolke