Desiderius

Desiderius var en italiensk kung som regerade i Longbardiet (Norra Italien). Han tjänstgjorde från början som kunglig officer (ledare) i den tidigare kungen
Aistulfs tjänst.

Senare blev han bl.a. hertig (furste) av Istrien. Efter Aistulfs bortgång (död) 756 blev Desiderius ny regent i Italien något som den den tidigare tänkta efterträdaren Ratchis inte kunde acceptera och därför började strida mot Desiderus. Detta stridsförsök varade dock inte särskilt länge.

Redan ett år senare 757 slog Desiderius och hans män ner upproret eftersom den dåvarande påven Stefan II stod på Desiderius sida. Senare lyckades kung Desiderius göra sig ovän (fiende) med Stefan IIs efterträdare påven Paulus I och denna osämja kom att fortgå (fortsätta) med påvarna efter Paulus I.

Ytterligare en tid senare blev Desiderius ovän med frankerkungen Karl den Store. Dessa båda lyckades dock för en tid sluta fred då Desiderius gift sig med Karls dotter.

Efter att Karls släkting Karloman I dött blev han och Desiderius åter bistra fiender. Detta lyckades de dock på nytt lösa eftersom Desiderus försökte se till så att Karlomans söner skulla kunna bli kungar i frankerriket men misslyckades.

År 774 efter att Desiderius och Karl åter stridit och Desiderius förlorat i ett slag vid Pavia (stad i nutidens Italien) så blev han bortförd som krigsfånge till nutidens Frankrike där han också kom att avlida samma år. Efter faderns död försökte sonen Adelgis som flytt till Konstantinopel (Istanbul) att återta kronan med hjälp från Bysantiska riket men misslyckades och dog i exil (landsflykt).

Vid skärmen: Calle Doolke